Om vårt kulturarv

Här kommer en del om vad vi menar med Forshagas kulturarv:

• Flottningen på Klarälven. År 1893 bildades Klarälvens Flottningsförening. Ett sorteringsverk byggdes vid sjön Lusten och allt virke styrdes dit via den nordliga älvforan. Efter att fabriken vid Deje byggts i början av 1900-talet kom allt virke från Lustnäs, där det buntats och lagrats. Virket till Forshagafabriken sorterades också till större buntar och bogserades till Forshagafabriken. Övrigt fick flyta vidare till en slutlig sortering vid Löveds Sorteringsverk (Ur Willy Håkanssons Minnen från Forshaga). Flottningsmuseet vid Dyvelsten samlar vår historia kring flottningen.
• Det gamla bruket Kvarntorp fick privilegier för sin verksamhet redan 1628. Här fanns troligen den äldsta lagstadgade industriella verksamheten i det som idag är Forshaga kommun.
• ”Bolaget” eller AB Mölnbacka-Trysil med sulfit- sulfat och pappersindustrier dominerade bygden och arbetsmarknaden i minst hundra år. Forshaga och Deje är ”bruksorter”. Många har minnen från denna tid, men inte mycket finns att se och lära för den som idag växer upp. Kanske har mest de negativa sidorna uppmärksammats (”bruksmentaliteten”), men hur belyses den gemenskap och sammanhållning som fanns?
• Järnvägsorten utan järnväg. Det började med Sveriges första dubbelspåriga järnväg mellan Norra Ed och nära nuvarande campingen i Forshaga, sedan järnvägen mellan Fryksta och Lyckan och till sist den smalspåriga järnvägen, NKLJ. Ingenting finns kvar, men inte heller någon möjlighet att idag få en bra bild av järnvägens historia i kommunen.
• De som byggt Forshaga. Det finns många starka och inflytelserika forshagabor som med sina insatser byggt och utvecklat samhället och satt vår bygd på kartan. Genom att berätta om deras liv och gärningar, kan det ge en levande bild av viktiga delar i historien.

Fler exempel finns, här är några: idrottsrörelsens historia, kyrkor och församlingar, nykterhetsrörelsen, studieförbundens roll i bildningsarbetet, jord- och skogsbruk, fackföreningsrörelsen, fönsterglas- och linoleumfabrikerna, laxfisket, pilgrimsleden.

Vi pekar på fyra områden och har initiativ som kan sätta vårt kulturarv i fokus:

• Se till att Flottningsmuséet upprustas och öppnas på nytt. Kommunen spelar huvudrollen som fastighetsägare, men samarbetet med Värmlands Museum är avgörande. När nu den nya sträckningen av väg 62 är känd, kan ny infart och parkering lösas. De gamla Lustenbåtarna ska givetvis finnas där. Möjligheten att söka externa intressenter för att driva verksamheten vid Flottningsmuséet bör prövas.
• Forshaga behöver en centralt placerad utställningslokal. Där kan under ett år ett antal utställningar visas, därtill kan en del viktigt historiskt material finnas permanent (”minimuseum”). Det är knappast rimligt – eller ens en bra lösning – att kommunen ensamt svarar för verksamheten: här finns en roll för civilsamhället i samverkan med biblioteken och skolan att skapa utställningarna.
• Bibliotekens roll att i samverkan med skolan uppmärksamma vårt kulturarv ställer krav på ytor i eller i nära anslutning till skolorna, en utmaning när det gäller skolorna i Olsäter, Deje, Grossbol och Skived.
• En växande andel unga har kommit till Forshaga som flyktingar från andra länder. För de flesta är frågan om vårt kulturarv inte lätt att greppa. Då krävs eftertanke och goda idéer för att göra historien tillgänglig. Andra hindras av olika funktionsvariationer att ta del av Forshagas bakgrund och erfarenheter. Mångfald är det ledord som ska styra det arbete som nu måste börja.

Nu vill vi se

• Att kommunfullmäktige tillsätter en bred arbetsgrupp för att utforma en handlingsplan för att bevara, använda och utveckla Forshagas kulturarv
• Att resurser avsätts för upprustning av Flottningsmuseet samt
• Att en centralt placerad utställningslokal säkras